HÖR DU INTE

det som jag hör.
Jäbbar som till fåglarna, det hör hon.
Ungarna som går till och från skolan hör hon.
Ett fasligt liv på dom.Jag bryr mig inte, Kan slå
"dövörat " mjiss,mjiss  som  mammas vänstra till.

Hon har en apparat som gör att hon ska höra bättre.
Men det gör hon inte.
Kanske bara det hon vill höra.
Förra stället jag var på, där hade de en radio som
 hade både musik och prat, för att vi, (det var en
annan katt där också.) så att det inte skulle vara så tyst.
(detta hittade hon på,)
Men det är ju det vi vill, så vi hör allt det där som inte
de tvåbenta gör, de som ger oss mat.
Min mamma har ingen på, bara den där med rörliga bilder
som hon sitter framför ibland.

Jag har tur för mamma har köpt en soffa till köket. Måste vara bara för min skull, för hon sitter inte
i den. Hon hade en Baden-Baden-dyna i förrådet. Perfekt.

I den där tvättpåsen lägger mamma det hon tar upp ur lådan.Tror hon har en
plastpåse i också. Ännu har ingen granne klagat på lukten, men hon har fått lov
av hyresvärden att ha den.

Ser Du att hon satt upp fönsterfilm, för att dölja insyn. Hon klippte hål i små
runda ringar,men tillslut fattade hon att jag inte ville se i dom, så då höjde hon
upp den en bit så jag kan se i underkant.Vi får hoppas det gör nytta åt de där
skolbarnen som kastade snöbollar i vintras, ja annat också, småstenar och
päron som växer här bredvid, så det rann saft ner över det nyss nyputsade glaset.

Nu när nätet är spänt kanske det kan bli både sämre eller bättre för snöbollarna att
nå in till mig.Än så länge kastar barnen annat, jag blir rädd och springer in.

Hon röker inte själv längre, men den kan ha blåst in, men nästa dag hittade hon en till.
Den såg likadan ut. Den ligger nästan framme i kanten till dörren ut på balkongen, mamma
tror någon kastat in den.I så fall skulle den blåst från husknuten där de tömmer sina bil-
askkoppar och på så sätt flugit förbi en balkong och sedan in på min. Det tror vi inte på.

1 Oktober kom en annan katt, lite vilsen och hungrig, in i vårt trapphus. Han fick
mat av mamma, sådant som fanns kvar efter hon matat de utelevande katterna under
vår balkong.I två dagar var han här sedan försvann han lika plötsligt som han kom.
Hans bedjande ögon fick mamma att smälta. Jag såg honom som hastigast.  Vi var
rätt så lika i färg och mönster.

Det var de nya grannbarnen från Lettland som tytt sig till mamma, de har fått klappa mig.
Inga "farliga" barn.

Så nu har jag inte mer att berätta, ska sova en liten stund.

Mamma hade lagt pläden där,passar mig bra.

Så får jag frisk luft på samma gång.

Tack till Dig Eivor, nu har Du lite till att roa Dig med, och tack för goa rader

ja alla andra också förståss.

Tass från Prinsen