Bjöd jag på fast hon hade helst velat ha raggmunk, men det går inte på färsk potatis.Är det för att stärkelsen saknas.
Igår fick vi lunch-främmande fast jag tycker inte att min bästis är främmande. Vi har ju känt varandra ganska länge nu, sedan slutet på sjuttiotalet.
Prinsen gömde sig först, men sedan kom han av nyfikenhet fram. Och åt med oss vid sidan om.
Mo hade med sig en fin bukett och en liten svart katt att hänga ringar på sa hon. Det använder inte jag, men den står på lampans fot här på datorbordet och tittar på mig med sina gnistrande strassögon.
Det blev fyra trevliga timmar inne i köket sittandes på pinnstolen medan vi åt och Mo diskade,
blev för mycket för min rygg. Det kunde ju inte Mo veta. Jag ville flytta in i rummet. Men Mo älskar
att sitta i kök. Numera använder jag bara köket till matlagning och utskänkning av kattmat och rensning
av kattlåda, klart jag diskar då och då.
Men inte att jag sitter där längre stunder. Förr satt jag alltid i köket.När jag sydde, löste korsord,
ringde mina vänner. Klart jag satt i stora rummet också emellanåt. Men jag känner att min kropp behöver ett mjukare underlag för både rygg och bak.
Prinsen brydde sig inte om att det regnade, han låg på brädan och kikade som vilken annan dag som helst. Men någon för-och eftermiddagssömn blev det inte. Vi fick rucka lite på rutinerna. Ändå har Prinsen lätt för att ändra sina vanor efter hur jag gör, Tror han blivit en liten "morsgris", om man nu kan kalla en katt för gris.Att jag är en kattmamma, det vet jag. Hönsmamma när det gällde min dotter, i början var jag det. Inte så lätt att veta första gången, men med katt är det ju inte första gången. 17:e gången, minst. Alla katter jag haft med att göra. Räcker nog inte,men vi nöjer oss med det.En fiskargubbe nere i
Vånevik hade 55 stycken sist han räkna. Om, vi metade mört åt dom. Alla möjliga färger hade de också,
minns jag.
Att det kan regna så mycket så allt blir förstört, hoppas Tagetes klarar att komma tillbaka, de ska ju vara
så tåliga mot både sol,vind och vatten. Krassens stora blad blev som små paraplyer.
Om det inte regnat hade vi kunnat sitta vid bordet, men det får bli en annan gång.Och då stämmer jag upp med en sång om Sommar, sommar och sol.......
Igår fick vi lunch-främmande fast jag tycker inte att min bästis är främmande. Vi har ju känt varandra ganska länge nu, sedan slutet på sjuttiotalet.
Prinsen gömde sig först, men sedan kom han av nyfikenhet fram. Och åt med oss vid sidan om.
Mo hade med sig en fin bukett och en liten svart katt att hänga ringar på sa hon. Det använder inte jag, men den står på lampans fot här på datorbordet och tittar på mig med sina gnistrande strassögon.
Det blev fyra trevliga timmar inne i köket sittandes på pinnstolen medan vi åt och Mo diskade,
blev för mycket för min rygg. Det kunde ju inte Mo veta. Jag ville flytta in i rummet. Men Mo älskar
att sitta i kök. Numera använder jag bara köket till matlagning och utskänkning av kattmat och rensning
av kattlåda, klart jag diskar då och då.
Men inte att jag sitter där längre stunder. Förr satt jag alltid i köket.När jag sydde, löste korsord,
ringde mina vänner. Klart jag satt i stora rummet också emellanåt. Men jag känner att min kropp behöver ett mjukare underlag för både rygg och bak.
Prinsen brydde sig inte om att det regnade, han låg på brädan och kikade som vilken annan dag som helst. Men någon för-och eftermiddagssömn blev det inte. Vi fick rucka lite på rutinerna. Ändå har Prinsen lätt för att ändra sina vanor efter hur jag gör, Tror han blivit en liten "morsgris", om man nu kan kalla en katt för gris.Att jag är en kattmamma, det vet jag. Hönsmamma när det gällde min dotter, i början var jag det. Inte så lätt att veta första gången, men med katt är det ju inte första gången. 17:e gången, minst. Alla katter jag haft med att göra. Räcker nog inte,men vi nöjer oss med det.En fiskargubbe nere i
Vånevik hade 55 stycken sist han räkna. Om, vi metade mört åt dom. Alla möjliga färger hade de också,
minns jag.
Att det kan regna så mycket så allt blir förstört, hoppas Tagetes klarar att komma tillbaka, de ska ju vara
så tåliga mot både sol,vind och vatten. Krassens stora blad blev som små paraplyer.
Mysigt med väninna på besök och att äta tillsammans och mysa.
SvaraRaderaAgneta kram
Härligt med trevligt besök...ja varför heter det "främmande" egentligen???? Det kan man undra :)
SvaraRaderaHa det så gott, Mi! Kram på're...
Morotsplättar har jag också gjort ibland och det är gott. Trevligt att du fick blommor och en gnistrande katt och att sitta och surra och prata, gillas också
SvaraRaderaHa en fin vecka. // Lissen
Katter är mysiga djur. Man varför säger man främmande, kan jag göra också. Jag får främmande idag, det kan vara mina barn eller bror. Dumt uttryck.
SvaraRaderaHoppas dina blommor klarar sig. Det skulle vara synd annars. Men de brukar vara tåligare än man tror så det går nog bra.
Kram
Jag tittar in på den här bloggen också.
SvaraRaderaJag gillar Prinsen. Morotsplättar låter gott - och nyttigt.
Ordet "främmande" använder jag också. Kanske mest om vi inte är så nära bekanta.
Annars säger jag nog "en vän". Ja, vårt svenska språk kan vara klurigt.
Kram Viola