Händelser i Vardagslivet med Prinsen

Hoppas något kan roa Dig.

onsdag 31 augusti 2011

EN KVART I BUREN

I går skedde en förändring. Fick kontakt med en Irina som sett min vädjan i Katthemmets blogg.
Om dessa tre som jag matat nu sedan slutet av Juni.Till och med namnat dem.För de är ju så lika de kattungar vi hade som Mamma Missan fick babyboom-året -91.

De har jag berättat om förut.

Irina kom hade med sig en mindre bur och lite gädda. Av mig får de strömming.Senast färsk. Det var smaskens.Den frysta gick väl an. Så kanske de har det idag på Maxi, måste dit fylla på förrådet på både katt-människomat.

Irina fick in Lillbalbo i buren. där satt han medan vi försökte få in fröknarna katt, men det gick inget vidare.
Gick fram till buren och pratade med honom, då sträckte han ut sin ena framtass och tog på min hand som om han bad snällt, släpp ut mig.
Irina ville jag skulle vänja dem vid att mata i buren så de till slut inte tycker det är något konstigt.Gör det då i kväll, när det inte är så mycket folk i rörelse.

Får väl offra mina kvällar med att försöka få in dem alla tre i buren, eller om jag ska ta en och en, det vore nog lättare och släppa in dem hos mig för en kortare förvaring i väntan på bättre alternativ.De här är ju inte vana vid kattlåda med sand i.Varför säger alla att de blir lugna när de kommer in i trygghet.Ja pröva kan jag ju alltid.
Kände att jag var färdig med skötsel av katter.Men risk finns att ingen vill ha dem och då blir det avlivning.
Humanast än att låta dem springa ute vind för våg.I ur och skur.

Detta är vad mina närmast dagar kommer att handla om infångandet av tre katter (mina) sen alla de andra.
Ja, nog orkar jag. Kan ju vila när alla är omhändertagna.

Så förlåt, om det inte blir så många inlägg så ofta,då vet alla vad jag sysslar med.

Det blir att ta en dag i taget i fortsättningen också.Även med detta.



8 kommentarer:

  1. Hejsan!
    Hoppas att du lyckas få in katterna i buren, så att de kan få komma till något hem och bli omhändertagna.

    Du skriver :"Humanast än att låta dem springa ute vind för våg.I ur och skur."

    Det är absolut inte humant, då är det mycket bättre att avliva dem. Katter far väldigt illa om de inte har något hem. De fryser och svälter och blir utsatta för allt möjligt elände.

    Jag hoppas att det löser sig!
    Kram Ingrid

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att du har fullt upp med dina katter. Hoppas det löser sig för dem till sist.

    SvaraRadera
  3. Hoppas det går bra med kattfamiljen! Vad fin och höstlig din blogg är!

    SvaraRadera
  4. Nu är det ordnat Irina har ett katthem som tar emot dem i mitten av Oktober och även hittat ett jourhem åt dem.Hur det blir med mamma katt vet jag inte hon har varit ute i säkert fyra år, kanske mer.Fjolårsungen är inte mycket större än sina syskon födda i Maj i år.

    I vintras matade jag fåglarna

    SvaraRadera
  5. Va´fin din blogg har blivit!! Å jag blir alldeles rörd när jag läser om dina katter och ditt engagemang för att göra det så bra som möjligt för dom. Hoppas att katthemmet hittar varaktig hem åt dom sen.
    Då vet jag vad du hålls med när du inte bloggar...
    Ha´det så gott!!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Underbart att det ordnar sig med katthem/jourhem till de små. Om du skulle ta in dem vartefter när du får in dem i buren, så brukar det aldrig bli problem med toa. Det är konstigt att alla katter, även de äldre, som kommer in på djurhem eller jourhem, alltid går i lådan perfekt. Tror det är för att det är sand i lådan och de föredrar att kunna gömma sin avföring. Min erfarenhet som jourhem är att alla kattungar oavsett ålder, går fint i lådan. Det är bara en kattunge genom åren som gjorde ifrån sig bakom gardinen, för han var för rädd i början att förflytta sig i rummet.

    Ett tips är att låta dem bara vara i ett rum och ställa in både mat, vatten och låda där inne. Är de livliga och försöker smita ur rummet så använd en vattenspruta för att markera att de inte får ta sig förbi dörren när du går in eller ut. De kommer antagligen vara ganska rädda i början och gömma sig, så se till att det finns några gömställen så blir de tryggare.

    Sen blir det social träning av de små. Jag brukar sätta mig på golvet och läsa en bok eller bara prata lugnt med dem i början. De som är rädda måste själva få ta första kontakten och brukar börja med att nosa på fötterna och sen sakta närma sig mer och mer.

    Lycka till och hör gärna av dig igen, för det är alltid kul att höra hur det går.

    SvaraRadera
  7. Katter de är ju underbara..de har det så fint med dig...vad fint du tar hand om dem...lycka..och sällskap..saknar katt gör jag varje minut..Kram Karina

    SvaraRadera
  8. Vilken snäll människa du är. Det lyser igenom i dina inlägg :)

    Jag har också många gånger funderat på Tekla... Har inte den blekaste aning om vad som hänt där. Hoppas allt är ok.

    Ha en fin dag imorgon!

    kram

    SvaraRadera