EN TYPISK DAG FÖR MIG

Idag var det inte min dag.
Lät bli att se "Hem till gården" för att vinna tid.

Tog rullkärran och knatade iväg till Maxi.Det tar femton minuter.
Det är vad jag orkar med för att sedan gå runt därinne.
Skulle handla snus åt Dennis och Vie och några varor till mig,
lite i taget, så det inte blir för tungt.
Två ggr försökte vi med Mastercard, så ser expediten att det har gått ut.
Javisst. Dennis sa ju att han fått nytt kort.Sen glömde jag bort det.
Och  han sa inget idag om det. Gick in och köpte två för tolv kr.Blue
energidryck.Fick vänta trettio minuter på 762 som tar mig till Lina hage.
SL-remsan hade jag i fickan på högra sidan.
Väl uppe hos Dennis som trodde jag handlat ger mig en femhundring.
Som han sedan stoppade ner. för jag hade ju inget handlat.
Hade med sop-påsar  de kostade 22:- det fick jag o.lite till 35:- som jag
stoppar ner i min lilla börs.Ser inte då att remsan inte är i facket.

Så är det då dags att gå till bussen för att fara till Maxi och handla hans varor.
Står en tio minuter där. Och ska plocka fram remsan, vad nu då, känner i fickan.
Borta.
Damerna som väntar på sin buss, säger leta i facket. Gör så. Men vet att jag hade den i fickan.
Alltså har jag tappat den på bussen, då jag drog upp en näsduk.
Typiskt mig.

Vad  finns det att göra då.GÅ. Hela långa vägen bort mot andra hpl.där finns en trappa ner
under en tunnel och en längre brant backe rakt upp för berget som jag förmodar det är.
Väljer den med de söndertrasade trätrapporna, istället för att gångvägen som är brantare
och det blir längre.
Ett steg i taget. Vaderna värker, fötterna värker.Kondisen urusel.Flåsar som en, ja vet inte vad.
Äntligen uppe.Passerar en skolgård med skrikande barn.Kände jag också ville skrika, gjorde så.
En lärare såg och hörde mig.Undrade vad som stod på.Är bara trött, sa jag och traskade vidare.

Nu låg Ronna framför mig nedanför.Högst uppe på höjden ligger den här skolan och fritidsgården.
Jag sneddar neråt hela vägen ner till Robert Anbergs väg som går genom Ronna.
Stannar till ett tar ett foto med mobilkameran.Den väg jag just har gått.
(Du kan se fotona  på min  Facebook )


Jag måste fortsätta gå saktar av på stegen för tre kvinnor går i bredd, kan inte gå om dom för det är en sluttning på högra sidan och en trafikerad gata på den andra.Säger tuuuut. Bereden väg för herran.De reagerar inte. Höjer rösten. Kan jag få gå förbi tack ! Då först flyttar en av kvinnorna på sig, så jag
kan gå vidare. Solen skiner starkt, bestämmer mig för att gå över gatan.Skugga där.Ökar på stegen.
För stannar jag upp nu, rasar jag omkull.Börjar känna av ett håll i vänstra sidan, byter hand då jag dragit
rullkärran med vänstra.Har svårare hålla balansen när jag drar med höger hand.
Vad det beror på vet jag inte.Har väl något med ena hjärnhalvan att göra.Börjar nästan gå på snedden.
får byta tillbaka till vänster igen.
Det börjar bli svettigt nu, knäpper upp jackan.Då känner jag hur kyligt det är i luften. Väldigt så långt det var idag att gå och motigt.

Nu genar jag in mellan radhusen på Östastigen.Nu är det bara sista biten kvar.Nu passerar jag en andra tunnel. Där möter jag en av flickorna som hjälpt mig med katterna. Hon var så söt idag.Var på väg hem
från skolan.Då stannade jag till och kunde berätta att mamma-katt var omhändertagen.Frågade om Bruna
fortfarande var kvar.Det kunde jag berätta att hon var.

Nu passerar jag vårdcentralen,kyrkan  genar genom lekparken och går den grusade gångvägen rätt mot min port.
Vet inte hur fort jag ska få upp nyckeln,  låser upp och går in. Slänger av mig kläderna allihopa,
duschar av mig svetten.Pustar ut med badlakanet runt mig, ringer jag Dennis och berättar det jag
berättar för Dig nu.

Precis så här har jag råkat ut för flera gånger tidigare, med några år emellan, eller kanske bara några månader. Det är så typiskt mig.
Hade planerat så bra tyckte jag. Och ändå blev allt så fel.