PÅ FULLT ALLVAR OCH LITE LEK

Idag har jag suttit inne så gott som hela dagen.Men först i morse var jag som vilken annan morgon som helst ut och matade Bruna och hennes mamma. (som vi tror att det är) de håller samman.Brukar säga till Bruna när jag kommer, var är mamma katt då, så skuttar hon iväg efter ha ätit sig mätt och efter ett tag så kommer det två svarta katter efter varandra.Eller om det är samma.Det vet jag inte. Talar jag bara lite lugnt och tyst så vet de att jag inte är farlig.Men att försöka få klappa, nej det får jag inte inte ens med handske.

Sedan har jag suttit här vid datorn och försökt få dit lite gadgetar på bloggen.Vilket tyvärr inte lyckades, och  det såg en av mina fina bloggvänner, vi är även FB-vänner. Så hon undrade om jag inte ville  si och så ha det.
Så nu har hon fixat in, så de som vill, kan gå in och se mina foton på Picasa webalbum.

Är fortfarande besviken på att inte ha en fotoblogg. Det blir väl att jag får köpa en digital, jag fick en av en bloggvän. Men den är så tung och nästan för stor för en ficka.Den nya mobilen är också lite klumpig för mina små händer och svaga handleder.

Så här fint foto kunde jag ta med min gamla mobil. De fotona kan jag få in på mina inlägg.
Men jag vill ju ha nya foton med vid varje nytt inlägg jag skriver.

Detta har jag haft med förut.Det har jag tagit från tvärbanans tåg på min väg till Globen City.Och ögonkliniken där jag opererades för gråstarr.Önskade jag hade nöjt mig med det som var akut.Det högra.
För  i det vänstra fick jag efterstarr och fick genomgå tre laserbehandlingar. Tyvärr blev det inte lyckat.
Ser som genom det minsta nålsögat sa läkaren.Till och från kommer en hinna framför så jag knappt ser någonting.Har köpt droppar på hälsokost.Strix  med blåbär o.Methocel. De dropparna är för ansträngda ögon för sådana som använder kontaktlinser och sitter mycket vid dataskärmar.Det sistnämnda stämmer ju in på mig. De duger.

Den här sommaren kom jag inte till Globen City. Den 28 September 2010.är detta fotot taget.

Här håller de på och ändrar infarter.Bruno som körde mig  dit.Höll inte på att hitta rätt.Men till slut så kom han rätt och körde ner i garaget.

Här är Bruno vid sin kolonistuga.

Vi träffades på Maxi Söndagen den 7 December 2008 och stod och pratade länge och väl, det slutade med att han körde mig hem.Sedan har vi hållit kontakten tills det kom flickor in i hans liv.Jo då,  jag har träffat dem också. Fast nu var det längesedan vi sågs och pratade i telefon.Vi är FB-vänner.
Men han håller väl på med sitt och jag har mitt.
Och vad jag håller på med det vet Du redan.

Hoppas att jag snart får hjälp med att föra in även denna lilla katt till Djurhjälpen i Mariefred.

Har bestämt att jag inte ska ha någon katt.
Den här katten heter Sussi och hör till Hjördis  Min vän genom Stay Friends.
Fast nu är vi även FB-vänner.Jag har passerat 100 stycken och fler blir det.Många av mina fina bloggvänner är jag ju också vän med där.Kanske med Dig som just nu läser detta.

Nu ska jag fixa till lite mat.
Men det blir i all enkelhet något helt annat än en  spriralmakaronipudding.

Ha det så skönt i höstvädret passa på och njut så mycket det går.Innan snön kommer.
Detta är från i vårvintras.2011

Panoramio: Panoramio Contest of June 2011: Scenery

Panoramio: Panoramio Contest of June 2011: Scenery: I am happy to announce the results of the Scenery category for the contest of June 2011 The First Prize is for a photo taken by Б.Ярцев ...

Panoramio: Panoramio Contest of June 2011: Heritage

Panoramio: Panoramio Contest of June 2011: Heritage: Here we go with the Heritage category for the contest of June 2011 . The First Prize is for a photo taken by Paul Appleby in the UK. T...

HÖSTDAGJÄMNINGEN

Tekla har namnsdag.
Både min Mormor och min Mamma hette TEKLA.
Så i morse såg jag på Madeleines Facebooksida att hon grattat mig på Tekladagen.
Nu var det ju inte jag som hette det.
På ett jobb jag hade Tisdagar och Torsdagar på Svanström & Office nere vid Maren.
Ett städjobb i tre timmar de dagarna för ASAB.
Där fanns en kontorschef som kallade mig för Tyra, för jag påminde honom om en gammal dam som var  ständigt glad. Som också gestikulerade med armarna när hon pratade.

Efter ha varit hemma i 12 år, Inte lätt få ett jobb då som kontorist/receptionist.
Det fanns hur mycket städjobb som helst. Det hade jag ju hållit på med några år,
så det borde jag väl kunna söka som.Hon såg att jag inte hade "lokalvårdar-utseende"
Såg för fin ut sa hon.
Men jag fick jobbet.
Det var inte första städjobbet jag hade.
Började redan i November 1982 på Hiab Foco, men anställd av ett privat företag.
Där var jag till 1 April. då jag sa upp mig, efter flera månader sjukskrivning efter Pappas sjukdom och död.
Jobbade lite i cafeterian då ersättare kunnat ordnas till städningen.
Alla saknade mig i städningen ingen hade varit så noggrann som jag.
Det är ett bra betyg.

Klart att man ska vara noggrann. Annars kommer surt efter.
Tyckte det var roligt att städa, bära tunga sopsäckar var väl inte det bästa för rygg och fötter,knän och dessutom i träskor.Det fick jag vackert erfara efteråt. Fick stora knölar på ovansidan.
Min Faster Alice gav mig ett par Scholls fotriktiga skor i skinn till min födelsedag som jag sedan använde.
Lätta och behagliga. Vilken skillnad.

Det är inte alla förunnat att tycka städning är roligt, hemma var det ju så mycket möbler i vägen.Så på kontor och matsalar,konferensrum och andra större lokaler var det alltid lättare att städa.

För var det mycket kvällstädning, men folk stal saker, så det infördes dags-städning.På vissa ställen hade jag på deras lunch dammsugning.
Mängder av ställen i Södertälje har jag varit på.Även Vattenfalls lokaler i Södra.Då jobbade jag för ett
städbolag.For runt i bil upp till 18 mil per dag från ställe till ställe. Ett åtta timmars. där tjänade jag kosing.
Fick även städa Ishallen.efter en match, det var så mycket tio-öringar små chipspåsar och muggar.3 puckar hittade jag.
SAAB-ANA , OK-Macken, ja massor av olika företag och små-fabriker.Men roligt var det fast jobbigt.
Fick även lära mig städa bodar, industristädning med en slipmaskin, bon/sop-maskin.Fast jag föredrog det vanliga sättet.

Så nu som pensionär borde jag väl slippa städa efter andra utan bara ta reda på efter mig själv. Men inte i tvättstugan.Där är det alltid jag som får städa, kanske jag är för kritisk eftersom jag haft det som yrke i många år.Och det sitter i som en "arbetskada", minsta lilla prick ser jag.
T.o. med på sista arbetsplatsen Kretsloppet började jag med städning och kaffebryggning.Sedan utökades mina fyra timmar till 6 timmars o.sista halvåret till 8 timmars arbetsdag, Men där fick jag lära mig hur en dator fungerar. Sen fortsatte jag ut på demonteringen av allt som kom in.Brödrostar,carmen curles apparater,teve, tangentbord,datorskärmarna avger ett gift som heter brom och vi som rökare som inandades det blev lite fnittriga och sedan slöa. Det sattes upp starka fläktar som drog ut gifterna.
Det var nog den roligaste arbetsplatsen jag haft, då jag fick hålla på med källsortering som jag var uppfödd med. Kanske inte i så stor skala som nu.
Och ett tack till Pelle som fick mig till slut att lära mig skriva om gifter på datorn.Han lärde mig grunden, resten har Madeleine och jag själv lärt mig.
Aldrig för sent att lära,  ett intresse måste finnas där.Och det fanns det verkligen. Jag är biten !

Glöm nu inte att fira Din namnsdag eller någon annans namnsdag.

KORRESSPONDENS

Mellan Journalisten Catharina Djufeldt och mig.

Jag skrev så här:
Hej Catharina !


Jaha det blev ingen storm på telefon., Som jag hade trott.


Ingen ringde att de hade sett det. Bara Maggan som läst det på bibblan i deras LT.


Gick till Länstidningen och fick fyra tidningar för att skicka till mina systrar,Dottern och en kusin i 
Nybro. Hade behövt flera. Kanske jag kan få det.


Mina grannar var imponerade.


Sa ju upp bekantskapen med de dåvarande vännerna, förresten inte många som har en tidning, kanske inte ens en bostad, om de ens lever.


Hade velat kunna läsa på nätet, min väninna kunde men inte jag. Error.

Blev nog lite överrumlad  när det stod grogg, det är ju gubbar som sitter i en salong och röker cigarr,
som dricker grogg.Men Du ville väl att det skulle rimma.
Men det kommer vartefter jag träffar på folk, så tittar de lite extra på mig, då frågar jag om de läst om mig.De svarar nej.


Känner mig stolt att jag vågade genomför detta.
Min Mamma och Pappa hade varit stolta.


Hade velat ha det där fotot som Jonas Andersson tog  ute på balkongen,
redaktionen visste inte. Kanska Du vet. Vänligen ge mig ett svar.


Sensommarhälsningar  Mi
****************************************************************************
Hej Mi och tack för mig ! Jag har haft semester i tre veckor, välbehövligt, och började jobba idag.
därför har Du inte hört av mig tidigare.
Jag tyckte själv att reportaget blev bra i tidningen, rubriken har jag inget inflytande över. Det är
redigeraren och del 2 chefen till syvende och sist som bestämmer den detaljen.
Men jag tycker nog själv att det ger en lite lättare stämning vad gäller den här sortens material,
om man kan leka lite med ord, givetvis med respekt  för personen i texten, och även om grogg bok-stavligt talat är en blandning av starksprit och någon läsk eller dylikt, så tror jag att gemene man
direkt förstår vad som menas.
Den här sortens material lägger vi aldrig ut på nättidningen, men alla prenumeranter kan via sitt prenumerantnummer kan gå in och läsa tidningen digitalt.Det är nog därför Din väninna lyckats
och inte Du själv.
Vi kan ju inte lägga ut alla texter på webben, av nyhetstexterna är det bara kortversioner som 
publiceras där, och som, sagt vad det gäller del 2 har ansvariga fattat beslut om vad som läggs ut och inte.


Jag är glad över att Du vågade lämna ut Dig själv, så som Du gjorde, den här historien kan säkert hjälpa en och annan.
När jag tidigare har träffat nyktra alkoholister som berättat vad de gått igenom, har jag fått mycket
samma reaktion som från Dig.
De har varit stolta över sin styrka och har hoppats kunna påverka dem som ännu inte tagit steget.


Så fortsätt Du att vara stolt över vad Du har åstadkommit och fortsätt att gå med rakburet huvud.


Många hälsningar !
Catharina

Marie-Louise har tagit foton ur verkliga livet: KALLT OCH VACKERT VÄDER

Marie-Louise har tagit foton ur verkliga livet: KALLT OCH VACKERT VÄDER: Väntar på buss 762, varit på Maxi

KATTERNA

I Söndags kom Eva från Mariefreds katthem. För att försöka få in de fläckiga, möstrade svart-vita.Jodå till slut lyckades det med doft från gädda.Ringde nyss för att höra hur de mår. De är så rädda har gömt sig och vägrar komma fram.
I går kväll var vi tre Irina, Sofia och jag ute i hopp om att få in kattmamman och Lilla Bruna.Men det ville sig inte. De är inte så dumma så vi tycks tro.De verkar förstå att det är något skumt på gång.
Jag fick behålla den gallerförsedda buren.Släpade ut den och försökte få galler-´grinden stå öppen så pass att  om hon gick in i den, kunde jag dra åt med snöret. Men lilla grinden slog igen ville inte stå öppen fick ta en gren och hoppades att det skulle funka. Lockade hon kom kände lukten på sardinerna, men fick lite tonfisk i väntan på det som var inne i buren. Hon stack in tassen drog åt sig sardinerna.Klyftigt. Ute katter är ju vana att skaffa sitt byte syns tydligt. Då jag efter ett tag började mata dem med en stekpincett.

Lilla Bruna är räddare än de andra två var.Men jag får nog försöka fara och köpa några strömmingar, som jag kan locka in henne  med.
Tror inte jag vill att hon minns mig, som den som tog fast henne. Men det finns inte mycket annat att göra, än att jag får försöka morgon efter morgon i hopp om att lyckas till slut.

Det är ju det bästa för de små.Även mamma och förrförra årets unge måste fångas in.Det kan bli värre.Men jag får ingen ro förrän alla är i säkert förvar på Eva Söderbergs kattpensionat./hem.
Andra tar betalt, Eva tar in katterna gratis.Det borde hon få en eloge för.

Skriver när jag vet något mer intressant för Dig att läsa.
Håll tummarna !

BARNASKARAN

Inte helt lätt med en skock barn som ställer frågor i mun på varandra. Får förklara om och om igen att jag hör inte ett dugg av vad Ni säger när alla pratar i mun på varandra.
Är det Dina katter, hur många har inte ställt den frågan till mig.Jag förklarar och förklarar till varenda en.Hur många barn finns det i kvarteret.

De flesta är ju flickor som är hjälpsamma. Men nu börjar det drälla en massa pojkar i olika åldrar.
Hade med sekatören för att få bort döda grenar från trädet där jag matar nu, efter vi blev bortkörda från
Prästgårdsvägen.De vill gärna komma med mig hem, men idag var jag för trött.Och det var jag också.Vi hade hållit på och tagit bort grenar.Katterna flydde det blev nog för mycket för dom. De ska ju sova middag.
De är ju snälla och vill väl.Men ack så jobbigt att vara alla till lags.

Fick reda på att de håller på och bygger ett hus åt dem.
Det är ju bra. Då talade jag om, att de har fått plats på ett jourhem och katthem, i mitten av Oktober.
Får hjälp av en Irina med att samla ihop dom. Hon ville komma i helgen.
Då kan vi inte ha en skock glada högröstade barn runt oss.Då springer katterna sin väg.Kanske de förstod men inte bryr sig, de vill ju också vara med.

Idag fick jag beröm av en av flickorna att jag köper  mat och ger dem.Det är snällt.
Jag sa i morgon är det tre år sedan jag slutade röka och på det har jag sparat mycket pengar, så därför har jag råd att köpa kattmat.I vintras var det fåglarna jag matade.Men hur det blir i vinter har jag inte bestämt ännu.Vi tar en dag i sänder, och så får vi se vad som händer.

Lite roligt runt det hela är det ju. Jag har plötsligt blivit populär.
Det gläder mig mycket.
Som var så mobbad av barn när jag  själv var det.
Det finns faktiskt snälla barn också.
Den här barnaskaran är det.





                   

Penguins

Penguins: Here are some cute, little, waddling penguins for your homepage.